Att vara graciös

Idag har jag begränsat mitt ordförråd till det yttersta. Dock har det inte krävts mer än ett enda ord för att uttrycka det jag känner. Men för att inte vara helt och hållet ensidig har jag även använt en annan form av ordet.

Sinnessjukt och sjukt.

Om fyra dagar ska jag springa ut på skolans trappa och vifta med tidernas mest älskvärda mössa. Bortsett från sju dagars vistelse på en ö har jag ingen aning om vad framtiden innebär. Jag vet inte ens mitt jobbschema för juni. Jag vet inte ens om jag har några jobbtider i juni. Det verkar som att folk har en förväntning om att jag på lördag (eller möjligtvis söndag) ska vakna upp och ha samtliga vuxenegenskaper. Att jag ska vattna mina blommor, laga mat och tänka på vad som är nyttigt att göra och inte. Min plan är att spela vuxen. Bortsett från diverse rynkor är jag fruktansvärt liten, omogen och barnslig. Jag funderar på var någonstans mina gamla Barbiedockor kan ligga. Det är sjukt.

Sinnesjukt är att jag nu egentligen borde sova för att motverka de påsar jag har lyckats odla under ögonen. Inte av den anledningen att det är tråkigt att ha påsar under ögonen, utan av den anledningen att det är bal imorgon och att det inte matchar klänningen avsevärt. Det är bal imorgon.

Jag har redan bytt balskor en gång då jag insåg att det finns vissa roller man förväntas fylla och som jag faktiskt inte vill bryta emot. Som den rollen då tjejen ska vara kortare än killen. En klack sågades.

Igår skulle jag beskåda mina skor och fick nästan ögonen att trilla ut då jag ser att det i sko nummer 1, står 38 och i sko nummer 2, står 39. Förvåning har jag ingen, det är sådant som händer mig alldeles för ofta. Lyckligtvis var skorna lika stora trots att siffrorna sade olika.

I fredags inhandlades smycken och harmonin var total efter att ha allt klart. Trodde jag. Efter hemfärden och inträdet innanför dörren ska smyckena beskådas och vad ses om inte fel smycke. Istället för det planerade och inhandlade långa smala örhänget, ligger i påsen ett par runda örhängen med spenar pekandes åt alla håll. Expediten har lyckats hitta affärens absolut konstigaste örhängen och gett mig dem istället för de planerade.

Min klänning är en halterneck och mina nackmuskler kommer vara helt slutkörda efter fyra trappsteg.

Idag hade vi vett- och etikettdag i skolan. Vi fick dansa. Jag ska alltså byta ut Julgranen till förmån för vals och har inte den blekaste aning om hur jag ska klara det. Dessutom skulle vi i en annan dans tänka "kontakt" och det gick som det gick med jeans och t-shirt. Imorgon ska jag ha en enorm kjol till på köpet. Det är sjukt.

Om några minuter är det första delen av baldygnet och jag har fortfarande inte nått insikten om att jag borde sova. Det är sinnesjukt.